SJÄLEN på tavlan

Härom kvällen nådde jag fram med ett budskap. Jag iscensatte en liten “dockteater” för mina barn. De lyssnade och sen diskuterade vi tillsammans, de var engagerade och hade verkligen lyssnat. Dessutom var det mycket roligare för mig att framföra ett budskap på detta sätt istället för att bara prata rakt upp och ned. Vi vuxna måste ta initiativ, vara uppfinningsrika och kreativa för att nå fram till våra barn. Om inte vi är uppfinningsrika så kommer omgivningen att vara det. Och det mesta i vår omgivning vill få oss att köpa, längta bort och önska oss saker som vi inte har. Man måste faktiskt stålsätta sig mot reklamen och barn är extremt mottagliga.

Har du någonsin diskuterat om “SJÄLEN” med någon?
Tror du dina barn kan ge en beskrivning på vad en själ är? Har du som vuxen en uppfattning om vad en själ är? Vem är du innerst inne? Varför är du just du och jag just jag? Tycker du ens det är viktigt att diskutera själen? Varför eller varför inte?

Jag har en mycket stark åsikt då det kommer till behovet att prata om själ. DET BEHÖVS, punkt. Jag pratar om vårt behov att öppna upp oss för vår inre värld. Barnens behov av att få en paus från det materiella och finna trygghet i det inre. Har ni insett hur hektiskt vi lever, konstant stress för att tjäna mera pengar så att vi ska kunna köpa och äga mer. Produkterna runtom oss föråldras i ett ögonblick och du hinner aldrig riktigt njuta av att äga någonting nytt, för det är gammalt och förlegat i samma sekund det kommer ut. Det blir en omöjlig ekvation, du hinner inte med. Det är här jag vill välkomna lite mer andligt växande. Och snälla bli inte rädda för ordet, andlighet, den är helt och hållet din och du får göra vad du vill med den. Inget är rätt eller fel, alla får ha en egen uppfattning.
Kanske ordet “själslighet” blir bättre? Är andlighet någonting som flera måste anpassa sig till och själslighet något mer individuellt?

Hursomhelst, tänk om vi skulle bli individuella med vår andlighet. Tänk om vi vågade prata om det och gav våra barn tid med sin själslighet, sin helt egna individuella kontakt med sitt inre.

Vad skulle bli bättre av det? Jo, jag tror att vi håller på att bli mer och mer olyckliga på grund av konsumtionshysterin som vilar över oss. Det enda som gör oss lyckliga vilar bakom nästa inköp, i framtiden. Sen när jag har den där prylen DÅ blir jag lycklig. Sen när jag har gjort det där arbetet DÅ är jag nöjd. Men håll i er nu, prylar kan aldrig fylla ditt inre. Om du har ett tomrum i din själ kan du aldrig fylla det med prylar. Du blir lycklig för stunden, sen börjar det gräva i magen igen, du vill ha nåt annat. Just denna konsumtions ångest ser jag oftast hos ungdomar och barn. Ett sätt att komma bort från konsumtionshetsen är genom att bli mer aktiva, röra på oss, ha kul tillsammans. Det behövs egentligen otroligt lite prylar för att leka och ha kul, det är ju vi, människan som är huvudingrediensen i ett samspel. Vi kan också lindra vår konsumtions ångest genom att välkomna själslighet till våra familjer. Vi kan stärka vår samhörighet, den vi har som är så mycket djupare och vackrare än alla prylar i världen. Den kostar inget, den finns i oss alla och den vill komma i kontakt med oss. Vägarna är oändliga. Nån familj kanske vill prova yoga tillsammans eller prova på meditation. En annan familj kan göra en utflykt till naturen, bryta mönstret och välkomna en diskussion kring själ runt brasan och korvgrillningen. Som sagt använd er fantasi och lycka till!

 

Evelina Lindahl

Leave a Reply Text

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *