HALLÅ, du har glömt nåt!

Helgen kom och gick. Varenda minut användes flitigt. Arbetsbördorna från veckan som gått lagda åt sidan. Den där e-posten som skulle sändas senast på söndag blev redan gjort på fredag. Så duktig jag är, eller?
Lördag morgon blir jag påmind om tävlingsbidraget till Schildts&Söderströms som jag trodde mig sänt på fredagen.
Jag springer på författaren till den bok jag hoppas på att få illustrera. Har aldrig sett henne förr, visste inte ens att hon var Ålänning. Lustigt att stöta på henne plötsligt.  Såhär fortsätter det hela helgen. Jag cyklar nästan på henne vid ett tillfälle och då ska ni veta att det är folktomt i Mariehamn. Jag vet vem hon är, men hon har ingen aning vem jag är. Skumt. På söndagskvällen går jag in och kollar min e-post och konstaterar att nåt gått fel, riktigt fel. Inget har blivit sänt.

Jag har tre timmar på mig, det är lugnt. Men så hittar jag skräp på bilderna jag ska maila. Jag borde ta mig till ateljén, till min superdator. Men envisheten att jobba hemifrån har bundit mig vid köksbordet. Perfektionisten i mig ska bara putsa litet. Bildredigeringsprogrammet börjar krångla. På riktigt, snälla inte nu. Datorn låser sig. Panik!
”Mamma, jag är törstig!” Kallt vatten i glas. ”Såja, såja… gonatt sov så gott nu”.
Deadline för tävlingsbidraget är 5:e februari och klockan tickar.
Vem behöver spänningsfilmer en söndagskväll. Släng dig i väggen Wallander, som obemärkt pågår i bakgrunden. Pulsen upp i maxpuls plus lite till, foten ivrigt tappande på golvet, blicken fokuserad. Tänk om datorn blir svart? Tiden går. ”Mamma, jag har ont i halsen”. Halstabletter fram, stoppa om minstingen igen. ”Såja, såja… gonatt sov så gott nu”. Den bärbara datorn klarar inte av att omvandla formatet, filerna för stora. Ja precis allt krånglade, tro mig. Såhär brukar det ju inte vara.
Men bidraget blev sänt, innan bomben detonerade.

När spänningen lagt sig är det natt och jag tänker på de ingivelser jag fått under helgen. Precis som om någon osynlig försökt skaka vett i mig ”Hallå, du har glömt nåt!” Tack du osynliga! Precis som om någon tyckte att jag och familjen haft tillräckligt med dålig karma. Ja, båda bilarna har bestämt sig för att krångla, lägga av samtidigt. Logistiken i familjen kräver otrolig planering just nu. Vanligtvis tar min vardagslogistik i bilen en halvtimme varje dag, med skjutsande av barn hit och dit. Dagis, skola och kvällsaktiviteter. Handla mat, upptäcka att WC-pappret ändå var slut. Nu ska allt göras på cykel. Jag får lägga på minst en timme extra. Men sak samma, jag får motion. Det här är tydligen bästa sättet för mig att få upp flåset. Så tack för krånglet den senaste veckan och tack för påminnelsen. Mitt tävlingsbidrag skulle in, det var aldrig snack om saken. Men istället för fredagen 16:00 blev det 23:55 på söndag. Hoppas jag inte blir bortsållad bara för att mitt bidrag förmodligen var det sista som kom in. Håll tummarna nu!

Evelina Lindahl

Leave a Reply Text

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *