Får den tummen upp?

Det är ett dygn sen jag höll boken i egna händer, för första gången.
Jag är en sån där “fördröjnings-njutare” som drar ut på det mesta.
Jag njuter av att sitta med desserten framför mig ett tag innan jag slutligen hugger in. Jag dröjer mig kvar i stunden så länge det går. Samma sak gäller mindre roliga upplevelser, som att dra av ett plåster eller dra ut en tand. Ja, det senare är inte aktuellt längre men jag minns hur traumatiskt det kunde vara att inte få det gjort.
Nu njuter jag iallafall av att ha boken i hamn.
Min äldsta dotter granskar texten, min yngsta synar bilderna.
Jag väntar spänt på utlåtandet. De har ju varit med i processen. De har hört den långa versionen, den annorlunda, den minimalistiska och nu äntligen den slutliga. Hjärtat slår lite extra, men…
Jag får tummen upp, de gillar den! Hurraaa!
Ena dottern säger:
-Men det känns så overkligt, att den på riktigt är här, att den har en form.
Vi sitter saligt i soffan och njuter lite till.
Sen ska jag släppa taget om dem.
<3

 

Evelina Lindahl

Leave a Reply Text

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *